The line in the sand
The line in the sand är en Amerikansk dokumentär om gränsen mellan USA och Mexico. Den är ovanligt professionellt gjord för att vara uttalat nationell.
USAs farligaste städer är mångkulturella
En ny studie visar att USAs farligaste städer är mångkulturella. USAs farligaste stad med mer än 500 000 invånare är Detroit, en stad där över 81% av befolkning är svart och den näst farligaste är Memphis där bara 31% av befolkningen är vit. USAs minst farliga stad är Colonie i New York, där är nästan 91% av befolkningen vit. USAs farligaste småstad är Camden i New Jersey, där är mindre än 7% av befolkningen vit.
Farliga städer:
1. Detroit, MI
2. Memphis, TN
3. Baltimore, MD
4. Washington, DC
5. Atlanta, GA
6. Philadelphia, PA
7. Indianapolis, IN
8. Columbus, OH
9. Milwaukee, WI
10. Dallas, TX
Farliga städer:
1. Detroit, MI
2. Memphis, TN
3. Baltimore, MD
4. Washington, DC
5. Atlanta, GA
6. Philadelphia, PA
7. Indianapolis, IN
8. Columbus, OH
9. Milwaukee, WI
10. Dallas, TX
Det är ett fantastiskt system
En sak som många kritiker till kapitalismen missar är kapitalismens fördelar. Det finns en anledning till varför många människor stödjer detta system. Kapitalismen kan ge människor saker som inget annat system kan skapa. Det är bara i kapitalism som en person under 30 kan bli dollarmiljardär. Det är bara nyliberalismen som ger så mycket frihet (till vissa personer) som det finns idag. Det finns idag ungefär 50 000 dollarmiljonärer i Sverige. De flesta bor i familjer, det bor alltså en bra bit över 100 000 människor som bor i en rik familj.
Majoriteten av dessa människor älskar nyliberalismen. Det systemet förverkligar deras drömmar. Vår elit har tvingats göra så här. De har skapat en stor klass med människor som har det mycket bättre än vad någon i deras släkt har någonsin haft det. De är vår tids adel. Precis som kungarna hade adelsmän som fick privilegier och pengar så länge att de var lojala mot feodalismen har finanseliten höginkomstagare som är lojala mot kapitalismen. Eliten vet att det ända hotet mot deras system kommer från medelklassen, det är nästan alltid medelklassen som ligger bakom större systemförändringar. Därför har de köpt medelklassen. Höga chefslöner är välspenderade pengar, det ger lojalitet mot systemet. Ett bevis på det är denna undersökning som visar att nära 80% av alla företagsledare röstar borgligt.
Vad har vi då för hopp? De som har bäst chans att förändra vårt samhälle gillar vårt samhälle. Jag hoppas att flera personer från den övre medelklassen likt jag inser att materialism inte är allt. Jag stod personligen inför detta svåra val under gymnasie åren. Skulle jag välja mina föräldrars korrupta väg och bli en del av den nya adeln eller skulle jag välja den väg som jag fann mest moralisk. Det tog två år innan jag insåg att min lojalitet mot mitt land var större än den mot min plånbok. Förhoppningsvis kommer vi se att fler av medelklassens barn sätter sig emot systemet och kräver förändring. När detta händer kommer vi kunna se snabba förändringar i vårt politiska landskap. Problemen i Sverige har nu blivit så stora att många som tidigare varit skyddade nu är utsatta för detta problem.
Majoriteten av dessa människor älskar nyliberalismen. Det systemet förverkligar deras drömmar. Vår elit har tvingats göra så här. De har skapat en stor klass med människor som har det mycket bättre än vad någon i deras släkt har någonsin haft det. De är vår tids adel. Precis som kungarna hade adelsmän som fick privilegier och pengar så länge att de var lojala mot feodalismen har finanseliten höginkomstagare som är lojala mot kapitalismen. Eliten vet att det ända hotet mot deras system kommer från medelklassen, det är nästan alltid medelklassen som ligger bakom större systemförändringar. Därför har de köpt medelklassen. Höga chefslöner är välspenderade pengar, det ger lojalitet mot systemet. Ett bevis på det är denna undersökning som visar att nära 80% av alla företagsledare röstar borgligt.
Vad har vi då för hopp? De som har bäst chans att förändra vårt samhälle gillar vårt samhälle. Jag hoppas att flera personer från den övre medelklassen likt jag inser att materialism inte är allt. Jag stod personligen inför detta svåra val under gymnasie åren. Skulle jag välja mina föräldrars korrupta väg och bli en del av den nya adeln eller skulle jag välja den väg som jag fann mest moralisk. Det tog två år innan jag insåg att min lojalitet mot mitt land var större än den mot min plånbok. Förhoppningsvis kommer vi se att fler av medelklassens barn sätter sig emot systemet och kräver förändring. När detta händer kommer vi kunna se snabba förändringar i vårt politiska landskap. Problemen i Sverige har nu blivit så stora att många som tidigare varit skyddade nu är utsatta för detta problem.
Machoisternas krig
Kriget i Afghanistan är ett krig som skiljer sig mycket från hur krig har utkämpats historiskt. Efter 9 års krigande är det dags att börja analysera kriget på djupet, kriget kan nu börja ses som en historisk händelse. Denna analys kommer fokusera på Afghanernas krig och taktik. Ett senare blogginlägg kommer fokusera på Stormakternas taktik.
Ockupationen av Afghanistan kan delas upp i två delar. Den delen där USA gick in i Afghanistan och de 9 åren där USA har försökt behålla kontrollen. I den första delen av kriget gjorde talibanerna väldigt lite motstånd. De kan ha lärt sig av Gulf kriget. Ett land i mellanöstern kan inte kämpa ett öppet krig mot en stormakt. Ett fältslag kommer resultera i en massaker.
Den andra delen av kriget är betydligt längre och segare. En övermäktig fiende slåss i det öppna mot en betydligt svagare men betydligt mer motiverad osynlig fiende i flera år. Vad kämpar de två sidorna för? USA vill ha kontroll över landet. De vill ha ett världsherravälde. de vill inte ha öar som inte är en del av det liberala västlandet. Deras mål är inte krig, deras mål är att skapa en stat som de kontrollerar och långsamt liberalisera Afghanistan. De vill även omringa och isolera Iran och få en bra position mitt i kontinenten. Talibanerna vill ha lokalt självstyre. De vill att varje stam ska få styra sig självt. I Afghanistan är de flesta djupt troende, de vill ha ett land med starka normer som bygger på deras tro, de vill inte ha bögorgier på deras gator eller amerikansk skräpkultur.
Amerikanerna har vunnit kriget på det sättet att de kontrollerar stora delar av landet. De har skapat en stat. Talibanerna kämpar för att rasera detta bygge. En väsentlig skillnad mellan Afghanistankriget och alla andra krig är att en sida kan vinna om de vill. I de flesta krig har sidorna inte kunnat vinna mot den andra sidan. Det tog länderna i Europa 4 år i första världskriget där båda sidor inte kunde förgöra motståndaren innan den andra gav upp. USA skulle kunna krossa Talibanerna utan problem. Om de ville skulle de kunna bomba sönder hela Afghanistan och döda alla Talibaner. Varför vinner inte USA kriget? De har lärt sig ifrån Vietnam. Om man är för brutal blir ens eget folk för negativt inställt till kriget. Talibanerna kan inte vinna kriget själva, de kan inte döda hela den Amerikanska truppen, de kan inte med våld kasta ut NATO. Deras taktik går ut på att få folket i väst att tröttna på kriget och vilja dra hem sina trupper.
Vad händer när en NATO soldat sprängs i Afghanistan? Först och främst ogillar folket i väst att soldater kommer hem i kistor. Den andra konsekvensen är att fler soldater måste skickas. Det betyder mer pengar och att kriget blir större och mer komplicerat. Kriget blir större och dyrare. Färre och färre människor stödjer kriget.
Västerlandet är känsligt mot civila dödsoffer. Det faktum att tiotusentals civila har dött i Afghanistan gör inte kriget populärt varken hos lokalbefolkningen eller folk i väst. Detta är anledningen till att jag kallar Kriget för machoisternas krig. Talibanernas taktik går ut på att plåga sig till seger. De vill ha ett långt, blodigt och dyrt krig.
Frågan är hur länge väst orkar med detta krig. Staterna i väst har stora statsskulder. Att ha 200 000 soldater i mellanöstern kostar väldigt mycket pengar, svenska folket vill inte se fler döda svenskar. Det är möjligt att talibanerna kommer trötta ut NATO. Allt hänger på när vi i väst visar vårt missnöje. Staten bryr sig inte om döda soldater. Det är vi som måste visa att vi inte vill kriga. Det är först då som världen kan få ytterligare en fristad från storföretagen och liberalism.
Ockupationen av Afghanistan kan delas upp i två delar. Den delen där USA gick in i Afghanistan och de 9 åren där USA har försökt behålla kontrollen. I den första delen av kriget gjorde talibanerna väldigt lite motstånd. De kan ha lärt sig av Gulf kriget. Ett land i mellanöstern kan inte kämpa ett öppet krig mot en stormakt. Ett fältslag kommer resultera i en massaker.
Den andra delen av kriget är betydligt längre och segare. En övermäktig fiende slåss i det öppna mot en betydligt svagare men betydligt mer motiverad osynlig fiende i flera år. Vad kämpar de två sidorna för? USA vill ha kontroll över landet. De vill ha ett världsherravälde. de vill inte ha öar som inte är en del av det liberala västlandet. Deras mål är inte krig, deras mål är att skapa en stat som de kontrollerar och långsamt liberalisera Afghanistan. De vill även omringa och isolera Iran och få en bra position mitt i kontinenten. Talibanerna vill ha lokalt självstyre. De vill att varje stam ska få styra sig självt. I Afghanistan är de flesta djupt troende, de vill ha ett land med starka normer som bygger på deras tro, de vill inte ha bögorgier på deras gator eller amerikansk skräpkultur.
Amerikanerna har vunnit kriget på det sättet att de kontrollerar stora delar av landet. De har skapat en stat. Talibanerna kämpar för att rasera detta bygge. En väsentlig skillnad mellan Afghanistankriget och alla andra krig är att en sida kan vinna om de vill. I de flesta krig har sidorna inte kunnat vinna mot den andra sidan. Det tog länderna i Europa 4 år i första världskriget där båda sidor inte kunde förgöra motståndaren innan den andra gav upp. USA skulle kunna krossa Talibanerna utan problem. Om de ville skulle de kunna bomba sönder hela Afghanistan och döda alla Talibaner. Varför vinner inte USA kriget? De har lärt sig ifrån Vietnam. Om man är för brutal blir ens eget folk för negativt inställt till kriget. Talibanerna kan inte vinna kriget själva, de kan inte döda hela den Amerikanska truppen, de kan inte med våld kasta ut NATO. Deras taktik går ut på att få folket i väst att tröttna på kriget och vilja dra hem sina trupper.
Vad händer när en NATO soldat sprängs i Afghanistan? Först och främst ogillar folket i väst att soldater kommer hem i kistor. Den andra konsekvensen är att fler soldater måste skickas. Det betyder mer pengar och att kriget blir större och mer komplicerat. Kriget blir större och dyrare. Färre och färre människor stödjer kriget.
Västerlandet är känsligt mot civila dödsoffer. Det faktum att tiotusentals civila har dött i Afghanistan gör inte kriget populärt varken hos lokalbefolkningen eller folk i väst. Detta är anledningen till att jag kallar Kriget för machoisternas krig. Talibanernas taktik går ut på att plåga sig till seger. De vill ha ett långt, blodigt och dyrt krig.
Frågan är hur länge väst orkar med detta krig. Staterna i väst har stora statsskulder. Att ha 200 000 soldater i mellanöstern kostar väldigt mycket pengar, svenska folket vill inte se fler döda svenskar. Det är möjligt att talibanerna kommer trötta ut NATO. Allt hänger på när vi i väst visar vårt missnöje. Staten bryr sig inte om döda soldater. Det är vi som måste visa att vi inte vill kriga. Det är först då som världen kan få ytterligare en fristad från storföretagen och liberalism.
Finanskrisens mentala påverkan
Det pratas väldigt mycket om hur finanskrisen påverkar oss materiellt. Hela krisen verkar kunna mätas i siffror. Det som jag har funderat på väldigt mycket är hur finanskrisen har påverkat vår syn på saker och ting. Vissa händelser kan ha minimal materiell påverkan men göra en enorm skillnad på vår syn på världen. Ett bra exempel på detta är 9/11. Den materiella skadan är knappt mätbar ur ett globalt perspektiv. Trotts detta var 9/11 en av de saker som påverkade de följande årtiondet mest.
En finanskris som denna kommer otvivelaktigt att påverka människor och företags sätt att uppfatta världen omkring oss. Hur mänskors åsikter har förändrats de senaste åren har i princip inte diskuterats i offentligheten, vilket är ett tecken på att förändringen inte är till gagn för eliten. Detta samspelar bra med att nationella partier har gått starkt framåt i flera val sedan 2008. Detta beror till stor del på att de senaste årens ekonomiska problem till stora delar beror på system fel, inte konjunktursvängningar.
Det som jag tror kan påverka världen mer än något annat som har hänt de senaste åren är konceptet to big to fail. Sen Lehman brothers gick i konkurs har vi hört to big to fail alldeles för många gånger. Idén att vissa organisationer inte kan gå i konkurs är mycket farlig. Förut innebar konkurs undergång. En president eller företagsledare som tvingades skriva på en konkursansökan hängde ofta sig själv. Hela organisationen gick under. Skräcken att vara den som kommer få sitt land eller ett anrikt företag att gå under tvingade ledarna att vara försiktiga och se till att alltid ha bra finanser. Idag är inte skräcken på samma nivå. Konkurs betyder miljarder i bidrag från staten eller en global stabilitetsfond.
Det hela är som att lära en spelberoende person att han inte kan gå i konkurs. Det hela är ganska logiskt. Det är hemskt att tvinga sin spelberoende släkting i konkurs. Men att ge sina släktingar räntefria lån varje gång de behöver pengar är ingen bra lösning. Man ska inte hjälpa personen hålla uppe sin dröm. Det är bättre att personens ekonomi braka samman och se till att personen hamnar på en anstalt för folk med beroende problem. Ger man ett lån till någon med spelberoende kan man ta för givet att personen kommer att be om ett till lån i framtiden.
Nu när bankerna vet att de inte kan gå i konkurs hur ser då framtidden ut? Med stor sannolikhet kommer de spela ännu mer. Att ta stora risker, tjäna miljarder i ett par år och sedan gå i konkurs har aldrig varit så här attraktivt förut. Konceptet to big to fail kan mycket väl skapa en till finanskris.
En finanskris som denna kommer otvivelaktigt att påverka människor och företags sätt att uppfatta världen omkring oss. Hur mänskors åsikter har förändrats de senaste åren har i princip inte diskuterats i offentligheten, vilket är ett tecken på att förändringen inte är till gagn för eliten. Detta samspelar bra med att nationella partier har gått starkt framåt i flera val sedan 2008. Detta beror till stor del på att de senaste årens ekonomiska problem till stora delar beror på system fel, inte konjunktursvängningar.
Det som jag tror kan påverka världen mer än något annat som har hänt de senaste åren är konceptet to big to fail. Sen Lehman brothers gick i konkurs har vi hört to big to fail alldeles för många gånger. Idén att vissa organisationer inte kan gå i konkurs är mycket farlig. Förut innebar konkurs undergång. En president eller företagsledare som tvingades skriva på en konkursansökan hängde ofta sig själv. Hela organisationen gick under. Skräcken att vara den som kommer få sitt land eller ett anrikt företag att gå under tvingade ledarna att vara försiktiga och se till att alltid ha bra finanser. Idag är inte skräcken på samma nivå. Konkurs betyder miljarder i bidrag från staten eller en global stabilitetsfond.
Det hela är som att lära en spelberoende person att han inte kan gå i konkurs. Det hela är ganska logiskt. Det är hemskt att tvinga sin spelberoende släkting i konkurs. Men att ge sina släktingar räntefria lån varje gång de behöver pengar är ingen bra lösning. Man ska inte hjälpa personen hålla uppe sin dröm. Det är bättre att personens ekonomi braka samman och se till att personen hamnar på en anstalt för folk med beroende problem. Ger man ett lån till någon med spelberoende kan man ta för givet att personen kommer att be om ett till lån i framtiden.
Nu när bankerna vet att de inte kan gå i konkurs hur ser då framtidden ut? Med stor sannolikhet kommer de spela ännu mer. Att ta stora risker, tjäna miljarder i ett par år och sedan gå i konkurs har aldrig varit så här attraktivt förut. Konceptet to big to fail kan mycket väl skapa en till finanskris.
JP morgan har problem
Silver och guld har länge varit pengar. Det systemet avskaffades under mystiska former under 1900 talet. Dock har inte världens befolkning slutat se silver och guld som pengar. Värde ökningen på silver och guld ses ofta som en bra mätare av inflation. Därför ser det inte bra ut om guldpriserna skenar iväg. Då skulle folk tappa förtroendet för de pappers pengar som inte backas av något.
Många ville ha kvar guld/silver backade valutor. Därför skapade flera banker ett finansiellt instrument som liknar de gamla pengarna. Derivator baserade på råvaror. Det hela fungerar så här: en person vill köpa en råvara men vill inte själv ha den (det är bättre om banken förvarar den än att ha den under sängen) därför köper man rätten att få en viss mängd metal. Alla som har köpt en sådan rätt kan gå till banken och få ut en viss mängd metal. Systemet fungerade mycket bra i många år.
Problemet som uppstod är ett klassiskt bankproblem. Banker har aldrig lika mycket i valvet som de lånar ut vare sig det är pengar eller guld. Bankerna vet att ytterst få människor kommer till banken och ber att få med sig ett par kilo guld hem. Därför säljer de fler rättigheter än vad de har metaller.
Att sälja för många rättigheter har många fördelar för bankerna. Det är som att trycka pengar. Om man säljer en miljon rättigheter för ett uns silver får man idag 27 dollar per rättighet eller 27 000 000 dollar. Troligtvis kommer man inte behöva ge ett enda gram silver till köparna. Att regelbundet sälja rättigheter är ett bra sätt att få en stadig inkomst i miljardklassen.
Efter ett tag börjar bankerna få stora intressen i priserna på metallerna. Någon som är skyldig tusentals silver och hundra tals ton med guld vill att priserna på dessa metaller ska vara så lågt som möjligt. Speciellt om banken inte äger dessa metaller och tvingas köpa dem ifall folk skulle vilja ha ut dem. Priser sätts efter tillgång och efterfråga. Om man höjer tillgången så sänker man priset. Därför vill bankerna höja tillgången på ädelmetaller. Det bästa sättet att göra det på är att säljer fler rättigheter på dessa metaller. När man gör det så är man skyldig ännu mer metall. Flera banker inkluderande JP morgan har fastnat i en fälla där de går i konkurs om metallpriserna stiger för att de har sålt så många rättigheter och det ända sättet att kontrollera priserna är att sälja fler rättigheter.
Om flera stora aktörer skulle kräva sitt guld och silver från JP morgan skulle hela deras reserv slås ut, dessutom skulle de tvingas köpa massor med metall på världsmarknaden. Det skulle höja priset och få ännu flera att vilja ha ut sina metaller och förvärra krisen.
Vad ska man då göra? på långsikt måste man reglera hur mycket metall banker får låna ut i förhållande till vad de har i valven. På kort sikt kan man köpa metaller för att höja priset på dessa. Just nu pågår en världsomspännande kampanj där folk uppmanas att köpa silver för att höja priset för att krascha storbankerna.
Många ville ha kvar guld/silver backade valutor. Därför skapade flera banker ett finansiellt instrument som liknar de gamla pengarna. Derivator baserade på råvaror. Det hela fungerar så här: en person vill köpa en råvara men vill inte själv ha den (det är bättre om banken förvarar den än att ha den under sängen) därför köper man rätten att få en viss mängd metal. Alla som har köpt en sådan rätt kan gå till banken och få ut en viss mängd metal. Systemet fungerade mycket bra i många år.
Problemet som uppstod är ett klassiskt bankproblem. Banker har aldrig lika mycket i valvet som de lånar ut vare sig det är pengar eller guld. Bankerna vet att ytterst få människor kommer till banken och ber att få med sig ett par kilo guld hem. Därför säljer de fler rättigheter än vad de har metaller.
Att sälja för många rättigheter har många fördelar för bankerna. Det är som att trycka pengar. Om man säljer en miljon rättigheter för ett uns silver får man idag 27 dollar per rättighet eller 27 000 000 dollar. Troligtvis kommer man inte behöva ge ett enda gram silver till köparna. Att regelbundet sälja rättigheter är ett bra sätt att få en stadig inkomst i miljardklassen.
Efter ett tag börjar bankerna få stora intressen i priserna på metallerna. Någon som är skyldig tusentals silver och hundra tals ton med guld vill att priserna på dessa metaller ska vara så lågt som möjligt. Speciellt om banken inte äger dessa metaller och tvingas köpa dem ifall folk skulle vilja ha ut dem. Priser sätts efter tillgång och efterfråga. Om man höjer tillgången så sänker man priset. Därför vill bankerna höja tillgången på ädelmetaller. Det bästa sättet att göra det på är att säljer fler rättigheter på dessa metaller. När man gör det så är man skyldig ännu mer metall. Flera banker inkluderande JP morgan har fastnat i en fälla där de går i konkurs om metallpriserna stiger för att de har sålt så många rättigheter och det ända sättet att kontrollera priserna är att sälja fler rättigheter.
Om flera stora aktörer skulle kräva sitt guld och silver från JP morgan skulle hela deras reserv slås ut, dessutom skulle de tvingas köpa massor med metall på världsmarknaden. Det skulle höja priset och få ännu flera att vilja ha ut sina metaller och förvärra krisen.
Vad ska man då göra? på långsikt måste man reglera hur mycket metall banker får låna ut i förhållande till vad de har i valven. På kort sikt kan man köpa metaller för att höja priset på dessa. Just nu pågår en världsomspännande kampanj där folk uppmanas att köpa silver för att höja priset för att krascha storbankerna.
Socialdemokratin är bakbunden
Socialdemokratin är i kris. Den socialdemokratiska rörelsen har haft problem under en längre period. Borta är glansdagarna med hundratusentals medlemmar och 50% valresultat. Varför har det blivit så här? Vissa har skyllt på inkompetent ledarskap. Detta är knappast en trolig förklaring till att en stor folkrörelse skulle dö ut. Det finns en mycket enklare lösning, en som är mindre politisk korrekt.
Socialdemokratin som rörelse har sina rötter i 1800 talets industrisamhälle, ett samhälle präglat av roffarkapitalism med mycket dåliga arbetsvillkor. Arbetarna började organisera sig fackligt och politiskt för att bli en motvikt mot kapitalet. Frågorna som den ursprungliga socialdemokraterna kämpade för var jordnära och frågor som en stor många arbetare höll med om och ansåg viktiga.
Att kämpa för arbetares rättigheter fungerade i den ekonomin som fanns på 1800 talet. Ekonomin var oftast mycket mer lokal. Det fanns en begränsad mängd arbetare. När arbetarna var organiserade som en enhet kunde de sätta press på arbetsgivarna, ty gick de i strejk så var fabriken stängd. Företagen hade inget val, de var tvungna att ge bättre arbetsvillkor. I åren efter andra världskriget rådde det brist på arbetare. Det betyder att arbetarna hade övertaget. Arbetarna kan skriva villkoren och företagen måste acceptera, annars stängs de ner.
Företagen tyckte givetvis inte om detta system. De ville ha en obegränsad mängd arbetare så att arbetarna skulle slåss om jobben, istället för att företagen skulle slåss om arbetarna. Så länge som det finns fler arbetare än arbeten så kan företagen skriva anställningsvillkoren, arbetarna blir arbetslösa om de inte accepterar och det finns alltid någon jordlös bonde i tredjevärlden som motvilligt kan acceptera jobbet. Det här var början till den moderna globaliseringen och mångkulturen. Givetvis kunde eliten inte säga detta till arbetarna, istället försvarade man politiken med moraliska argument som att vi hjälper ett par tusen av världens miljarder fattiga igenom att ta hit dem.
Detta ledde till stora problem för Socialdemokratin. När de skulle kräva bättre arbetsvillkor så drog företagen till Kina. De blev en tandlös tiger. Eftersom de var tvungna att ha en politik så började de intressera sig för andra vänster frågor som Bögar, bidrag till invandrare och diverse socialliberal smörja som den genomsnittliga IF metallarbetaren inte bryr sig om.
Hur ser då framtiden ut för socialdemokratin? Det finns tre alternativ, antingen kräver de en global regering där den kamp som togs på nationell nivå på början 1900 talet ska tas på en global nivå. De kan också kräva att svenska arbetare ska skyddas. De kan sätta stopp för globaliseringen och mångkulturen. Det tredje och trovärdigaste alternativet är att de fortsätter på det nuvarande spåret och att den socialdemokratiska rörelsen fortsätter att rinna ut i sanden.
Socialdemokratin som rörelse har sina rötter i 1800 talets industrisamhälle, ett samhälle präglat av roffarkapitalism med mycket dåliga arbetsvillkor. Arbetarna började organisera sig fackligt och politiskt för att bli en motvikt mot kapitalet. Frågorna som den ursprungliga socialdemokraterna kämpade för var jordnära och frågor som en stor många arbetare höll med om och ansåg viktiga.
Att kämpa för arbetares rättigheter fungerade i den ekonomin som fanns på 1800 talet. Ekonomin var oftast mycket mer lokal. Det fanns en begränsad mängd arbetare. När arbetarna var organiserade som en enhet kunde de sätta press på arbetsgivarna, ty gick de i strejk så var fabriken stängd. Företagen hade inget val, de var tvungna att ge bättre arbetsvillkor. I åren efter andra världskriget rådde det brist på arbetare. Det betyder att arbetarna hade övertaget. Arbetarna kan skriva villkoren och företagen måste acceptera, annars stängs de ner.
Företagen tyckte givetvis inte om detta system. De ville ha en obegränsad mängd arbetare så att arbetarna skulle slåss om jobben, istället för att företagen skulle slåss om arbetarna. Så länge som det finns fler arbetare än arbeten så kan företagen skriva anställningsvillkoren, arbetarna blir arbetslösa om de inte accepterar och det finns alltid någon jordlös bonde i tredjevärlden som motvilligt kan acceptera jobbet. Det här var början till den moderna globaliseringen och mångkulturen. Givetvis kunde eliten inte säga detta till arbetarna, istället försvarade man politiken med moraliska argument som att vi hjälper ett par tusen av världens miljarder fattiga igenom att ta hit dem.
Detta ledde till stora problem för Socialdemokratin. När de skulle kräva bättre arbetsvillkor så drog företagen till Kina. De blev en tandlös tiger. Eftersom de var tvungna att ha en politik så började de intressera sig för andra vänster frågor som Bögar, bidrag till invandrare och diverse socialliberal smörja som den genomsnittliga IF metallarbetaren inte bryr sig om.
Hur ser då framtiden ut för socialdemokratin? Det finns tre alternativ, antingen kräver de en global regering där den kamp som togs på nationell nivå på början 1900 talet ska tas på en global nivå. De kan också kräva att svenska arbetare ska skyddas. De kan sätta stopp för globaliseringen och mångkulturen. Det tredje och trovärdigaste alternativet är att de fortsätter på det nuvarande spåret och att den socialdemokratiska rörelsen fortsätter att rinna ut i sanden.
Buga för din herre
Det franska tåg bolaget SNCF försöker få ett kontrakt för att bygga en höghastighetsbana i Florida. Flera företag försöker få kontraktet på $2 600 000 000. För ett så här viktigt och stort infrastrukturprojekt skulle man tro att det viktigaste var vilket företag kan leverera det bästa tågsystemet. Istället för att försöka få kontraktet igenom att visa upp sin teknologi väljer bolaget en annan strategi. De ber om ursäkt för att Tyskarna använde deras tågnät under andra världskriget för att transportera judar, något som skedde för snart 70 år sedan och var helt utanför tågbolagets kontroll. Väldigt få judar flyttade till USA efter andra världskriget, de flesta flyttade till Israel. Brottet är alltså inte begått mot amerikaner. Det hela är ungefär lika relevant som om USA skulle behöva be om ursäkt för hur de behandlade Nicaragua för att få sälja till Europa.
Varför ber de då om ursäkt? Det handlar inte om att folk bryr sig om vad som hände för ett par generationer sen. Det handlar om undergivenhet. Att be om ursäkt är ett sätt att visa att man bugar till sionister. Den som erkänner säger att de är skyldiga judarna något ägs av dem. Denna skuld verkar inte kunna betalas tillbaka. Man blir dömd till en evighet av minnesdagar och ursäkter. Det förklarar varför vi inte har minnesdagar för andra betydligt värre brott mot mänskligheten som holodomor, igenom att minnas de som dog i Ukraina är vi inte undergivna sionismen.
Det bästa sättet att behandla en anklagelse från judarna är att titta i judarnas mörka historia. Nästa gång judarna kräver ursäkter från fransmän ska fransmännen kräva ursäkter för judarnas inblandning i franska revolutionen och för bankernas ohederliga metoder som har kostat fransmännen otroliga summor under de senaste seklerna. Eller för deras judiska presidents dåliga politik. Så länge myten om att judarna aldrig har begått några brott mot mänskligheten lever så kommer judarna ha det moraliska övertaget. Så länge de har detta övertag så kommer de styra våra samhällen.
Varför ber de då om ursäkt? Det handlar inte om att folk bryr sig om vad som hände för ett par generationer sen. Det handlar om undergivenhet. Att be om ursäkt är ett sätt att visa att man bugar till sionister. Den som erkänner säger att de är skyldiga judarna något ägs av dem. Denna skuld verkar inte kunna betalas tillbaka. Man blir dömd till en evighet av minnesdagar och ursäkter. Det förklarar varför vi inte har minnesdagar för andra betydligt värre brott mot mänskligheten som holodomor, igenom att minnas de som dog i Ukraina är vi inte undergivna sionismen.
Det bästa sättet att behandla en anklagelse från judarna är att titta i judarnas mörka historia. Nästa gång judarna kräver ursäkter från fransmän ska fransmännen kräva ursäkter för judarnas inblandning i franska revolutionen och för bankernas ohederliga metoder som har kostat fransmännen otroliga summor under de senaste seklerna. Eller för deras judiska presidents dåliga politik. Så länge myten om att judarna aldrig har begått några brott mot mänskligheten lever så kommer judarna ha det moraliska övertaget. Så länge de har detta övertag så kommer de styra våra samhällen.
Aftonbladet gör något vettigt.
Aftonbladet är en tidning som jag för det mesta avskyr. Den är dekadent och antisvensk. Med ungefär ett års mellanrum publiceras det artiklar som är läsvärda i denna tidning. Förra året var det artiklarna om Israels organhandel, i år var det om Bonniers makt. Att aftonbladet vågar publicera detta medan Bonnier media aldrig gör det är ett bevis på att ägarskapet påverkar journalistiken.
Åsa Lindeborg är den som ligger bakom artikelserien. Hon är en känd kommunist, varför skriver hon då artiklar som vi gillar? Anledningen är att nationalister och vänstern ser många problem på samma sätt. Vi är båda motståndare till imperialism och kapitalism, vi tror på en bra miljö och ett fritt Palestina. Skillnaden är vad vi vill ha för lösning. Vänstern vill ersätta den finansiella eliten med en statlig elit, vi vill inte ha en elit, vi vill vara ett självständigt folk. Vänstern förnekar även etnicitetens betydelse, något som är omöjligt att göra för en nationalist.
Kommunismen och kapitalismen är väldigt lika, båda är ekonomiska system, båda vill ha kulturell globalisering och båda leder till att en världselit styr. Det betyder inte att deras beskrivningar av våra problem ska förkastas. Det finns många bra samhällsdebatörer på vänsterkanten som kan beskriva de problem vi ser.
Aftonbladets artikel serie:
Bonniers monopol hotar mångfalden
Journalistik till salu
Målet: krossa småföretagen
246 biosalonger - en ägare
Borgarna + Bonnier = sant
Hotar det fria ordet
.
Åsa Lindeborg är den som ligger bakom artikelserien. Hon är en känd kommunist, varför skriver hon då artiklar som vi gillar? Anledningen är att nationalister och vänstern ser många problem på samma sätt. Vi är båda motståndare till imperialism och kapitalism, vi tror på en bra miljö och ett fritt Palestina. Skillnaden är vad vi vill ha för lösning. Vänstern vill ersätta den finansiella eliten med en statlig elit, vi vill inte ha en elit, vi vill vara ett självständigt folk. Vänstern förnekar även etnicitetens betydelse, något som är omöjligt att göra för en nationalist.
Kommunismen och kapitalismen är väldigt lika, båda är ekonomiska system, båda vill ha kulturell globalisering och båda leder till att en världselit styr. Det betyder inte att deras beskrivningar av våra problem ska förkastas. Det finns många bra samhällsdebatörer på vänsterkanten som kan beskriva de problem vi ser.
Aftonbladets artikel serie:
Bonniers monopol hotar mångfalden
Journalistik till salu
Målet: krossa småföretagen
246 biosalonger - en ägare
Borgarna + Bonnier = sant
Hotar det fria ordet
.
Sverige introduceras till JDL
De senaste dagarna har Sverige introducerats till JDL tack vare pajasen Tzadok Ben Ori. Vilka är då JDL och vad sysslar de med?
Jewish defence league grundandes i New York 1968 av rabbinen Meir Kahane. Idén var att skapa ett medborgargarde som skulle försvara judiska intressen. Under åren har JDL blivit mer och mer ett judiskt afa. JDL har principen att judar och judiska intressen kommer före allt. Denna idé är starkt rotad i den judiska religionen. Dock är JDL så extrema att de är kontroversiella även bland judar.
En av de mest kända JDL aktivisterna är Irv Rubin, som bland annat nämns av Tzadok Ben Ori i sin humoristiska film. Irv Rubin var en kanadenisk född jude som senare flyttade till en judisk förort till Los Angeles. Han blev aktiv republikan. Han engagerade sig samtidigt i JDL. 1985 blev han ordförande i JDL, en post han skulle inneha fram till sin död 2002. Få personer har förekommit i olika mord och terror utredningar som Irv Rubin. Han blev åtalad men aldrig fälld för att ha uppmuntrat och utfärdat belöningar till de som mördar vita nationalister samt Palestina aktivister. 2001 tog hans karriär slut efter att han greps tillsammans med en annan JDL medlem när de plannerade att spränga en moské samt en Palestinsk kongressledamots kontor. Tzadok Ben Ori fördömmer "USAs värdelösa federala regering" för att de stoppade terrorplanerna.
JDL har kopplats till 15 terror attentat i USA, vilket är fler än vad som har begåts av muslimer. FBI agenten Mary Doran beskriver JDL så här:
In a 1986 study of domestic terrorism, the Department of Energy concluded: "For more than a decade, the Jewish Defense League (JDL) has been one of the most active terrorist groups in the United States....Since 1968, JDL operations have killed 7 persons and wounded at least 22. Thirty-nine percent of the targets were connected with the Soviet Union; 9 percent were Palestinian; 8 percent were Lebanese; 6 percent, Egyptian; 4 percent, French, Iranian, and Iraqi; 1 percent, Polish and German; and 23 percent were not connected with any states. Sixty-two percent of all JDL actions are directed against property; 30 percent against businesses; 4 percent against academics and academic institutions; and 2 percent against religious targets." (Department of Energy, Terrorism in the United States and the Potential Threat to Nuclear Facilities, R-3351-DOE, January 1986, pp. 11-16)
JDL har länge varit en Amerikansk företelse. Tyvärr har organisationen spridit sig till Europa under 2000 talet. Lyckligtvis har de inte fått något större fäste här, de har knappt några medlemmar och har inte begått några grövre brott. De verkar inte ens kunna få sina hemsidor att fungera.
Extrema judar har bytt strategi de senaste åren och börjat satsa på opinionsbildning på internet. Grupper som jewish internet defence force har blivit en ledande och farlig judisk organisation. De kan beskrivas som ett slags internet afa. De försöker få oliktänkande avstängda från internet samtidigt som de sprider pro sionistisk propaganda på internet.
Vad ska vi göra? JDL Europa kan vi glömma. Ett par bittra judar är inget hot. Dock är organiserade judar på internet ett problem. Vi kan inte låta dem ta över vårt främsta medel. forsätt skapa filmer på youtube och grupper på facebook. Även om de försvinner. Vi får aldrig ge upp. Vi är många fler än judarna, vi kan ta över internet.
Filmen där JDL hotar nationell.nu:
Jewish defence league grundandes i New York 1968 av rabbinen Meir Kahane. Idén var att skapa ett medborgargarde som skulle försvara judiska intressen. Under åren har JDL blivit mer och mer ett judiskt afa. JDL har principen att judar och judiska intressen kommer före allt. Denna idé är starkt rotad i den judiska religionen. Dock är JDL så extrema att de är kontroversiella även bland judar.
En av de mest kända JDL aktivisterna är Irv Rubin, som bland annat nämns av Tzadok Ben Ori i sin humoristiska film. Irv Rubin var en kanadenisk född jude som senare flyttade till en judisk förort till Los Angeles. Han blev aktiv republikan. Han engagerade sig samtidigt i JDL. 1985 blev han ordförande i JDL, en post han skulle inneha fram till sin död 2002. Få personer har förekommit i olika mord och terror utredningar som Irv Rubin. Han blev åtalad men aldrig fälld för att ha uppmuntrat och utfärdat belöningar till de som mördar vita nationalister samt Palestina aktivister. 2001 tog hans karriär slut efter att han greps tillsammans med en annan JDL medlem när de plannerade att spränga en moské samt en Palestinsk kongressledamots kontor. Tzadok Ben Ori fördömmer "USAs värdelösa federala regering" för att de stoppade terrorplanerna.
JDL har kopplats till 15 terror attentat i USA, vilket är fler än vad som har begåts av muslimer. FBI agenten Mary Doran beskriver JDL så här:
In a 1986 study of domestic terrorism, the Department of Energy concluded: "For more than a decade, the Jewish Defense League (JDL) has been one of the most active terrorist groups in the United States....Since 1968, JDL operations have killed 7 persons and wounded at least 22. Thirty-nine percent of the targets were connected with the Soviet Union; 9 percent were Palestinian; 8 percent were Lebanese; 6 percent, Egyptian; 4 percent, French, Iranian, and Iraqi; 1 percent, Polish and German; and 23 percent were not connected with any states. Sixty-two percent of all JDL actions are directed against property; 30 percent against businesses; 4 percent against academics and academic institutions; and 2 percent against religious targets." (Department of Energy, Terrorism in the United States and the Potential Threat to Nuclear Facilities, R-3351-DOE, January 1986, pp. 11-16)
JDL har länge varit en Amerikansk företelse. Tyvärr har organisationen spridit sig till Europa under 2000 talet. Lyckligtvis har de inte fått något större fäste här, de har knappt några medlemmar och har inte begått några grövre brott. De verkar inte ens kunna få sina hemsidor att fungera.
Extrema judar har bytt strategi de senaste åren och börjat satsa på opinionsbildning på internet. Grupper som jewish internet defence force har blivit en ledande och farlig judisk organisation. De kan beskrivas som ett slags internet afa. De försöker få oliktänkande avstängda från internet samtidigt som de sprider pro sionistisk propaganda på internet.
Vad ska vi göra? JDL Europa kan vi glömma. Ett par bittra judar är inget hot. Dock är organiserade judar på internet ett problem. Vi kan inte låta dem ta över vårt främsta medel. forsätt skapa filmer på youtube och grupper på facebook. Även om de försvinner. Vi får aldrig ge upp. Vi är många fler än judarna, vi kan ta över internet.
Filmen där JDL hotar nationell.nu:
Om national fiscal commision
Som vi alla vet så har USAs statsskuld växt ohejdat de senaste åren. Situationen anses så allvarlig att Obama i vintras grundade national commission on fiscal responsibility and reform. Denna commision består av medlemmar i senaten och representanthuset samt diverse experter. Idén var att skapa en grupp som inte skulle stoppas av alla vanliga problem som finns i ett parlament, man ska ena parliamentet för att möte en större fiende. Kommissionen har diskuterat olika metoder för att lösa ett skuldproblem. Här kommer en sammanfattning.
Höja sin inkomst. National fiscal commision vill höja skatten för vanligt folk. Mystiskt nog har företagen sluppit undan alla skattehöjningar. Vissa branscher som finansbranschen ska inte beskattas högre. En stor del av det federala budgetunderskottet beror på att staten har gett bort pengar till kraschade finansbolag. Att försöka driva in dessa pengar nämns inte som en lösning till USAs inkomstproblem.
Sänka sina utgifter. Gruppen har som lösning att minska mängden pengar som läggs på grupper som studenter, avdrag för familjer som köper hus och kraftigt skära ner på mängden statligt anställda. Intressant är att det inte är dessa budgetposter som orsakade krisen. USAs statsskuld har inte skenat pga pengar till vanligt folk. En flirt med vanligt folk gjordes med att en del militärbaser runt om i världen ska stängas. Dessa baser är dock främst i länder som är stabila och allierade med USA. Många av dem har tappat betydelse efter Sovjets fall. Den enorma budgetposten som de koloniala krigen innebär ska inte röras. Med andra ord är krigen i mellanöstern viktigare än hus till folket och möjligheter att studera vidare.
Det intressanta är att denna politik får stöd från en stor del av de vanliga Amerikanerna. En stor del av den Amerikanska befolkningen har tröttnat på den stora staten och skenande statsskulder. Miljoner av dem har organiserat sig i tea party rörelsen. De vill styra sig självt, inte ha experter som styr deras liv. De är trötta på krig, finanskriser och en ekonomi de inte förstår sig på. Problemet är att de är lättköpta. När grupper som national fiscal commision vill höja deras skatter och ta bort välfärden samtidigt som staten utökar krigen i mellanöstern jublar de. Om man vill minska statens inflytande och expansion ska man skära först i sektorer som inte ger folket något, inte i infrastruktur. Tea Party rörelsen måste börja tänka mer, kräva mer och tänka utanför de normer som skapades av ny konservativa tankesmedjor. Först då kan USAs ekonomiska problem lösas på ett vettigt sätt.
USA vill även lösa sina budgetproblem på en del oortodoxa sätt. Mer om det i framtida blogginlägg.
Höja sin inkomst. National fiscal commision vill höja skatten för vanligt folk. Mystiskt nog har företagen sluppit undan alla skattehöjningar. Vissa branscher som finansbranschen ska inte beskattas högre. En stor del av det federala budgetunderskottet beror på att staten har gett bort pengar till kraschade finansbolag. Att försöka driva in dessa pengar nämns inte som en lösning till USAs inkomstproblem.
Sänka sina utgifter. Gruppen har som lösning att minska mängden pengar som läggs på grupper som studenter, avdrag för familjer som köper hus och kraftigt skära ner på mängden statligt anställda. Intressant är att det inte är dessa budgetposter som orsakade krisen. USAs statsskuld har inte skenat pga pengar till vanligt folk. En flirt med vanligt folk gjordes med att en del militärbaser runt om i världen ska stängas. Dessa baser är dock främst i länder som är stabila och allierade med USA. Många av dem har tappat betydelse efter Sovjets fall. Den enorma budgetposten som de koloniala krigen innebär ska inte röras. Med andra ord är krigen i mellanöstern viktigare än hus till folket och möjligheter att studera vidare.
Det intressanta är att denna politik får stöd från en stor del av de vanliga Amerikanerna. En stor del av den Amerikanska befolkningen har tröttnat på den stora staten och skenande statsskulder. Miljoner av dem har organiserat sig i tea party rörelsen. De vill styra sig självt, inte ha experter som styr deras liv. De är trötta på krig, finanskriser och en ekonomi de inte förstår sig på. Problemet är att de är lättköpta. När grupper som national fiscal commision vill höja deras skatter och ta bort välfärden samtidigt som staten utökar krigen i mellanöstern jublar de. Om man vill minska statens inflytande och expansion ska man skära först i sektorer som inte ger folket något, inte i infrastruktur. Tea Party rörelsen måste börja tänka mer, kräva mer och tänka utanför de normer som skapades av ny konservativa tankesmedjor. Först då kan USAs ekonomiska problem lösas på ett vettigt sätt.
USA vill även lösa sina budgetproblem på en del oortodoxa sätt. Mer om det i framtida blogginlägg.
Vilka frågor debatteras i Sverige
Den politiska debatten i Sverige är väldigt smal. Vissa frågor debatteras in absurdum medan andra frågor inte debatteras alls. De förslagen drivs igenom vår riksdag med minimal debatt. Media rapporterar om dessa lagförslag. Artiklar publiceras där förslagen presenteras rent objektivt. Dock ser man aldrig några debatt artiklar. En sån frågan är grundlagen. Hur många debatt artiklar om den omfattande grundlagsändringen har du sett i media? Både DN och SvD skrev korta artiklar långt bak i tidning som handlade om att SD var emot. I den lilla fakta rutan om vad förslaget handlade om så beskrevs bara ett fåtal av de mindre kontroversiella ändringarna i grundlagen. Om man söker på grundlagsändring på DNs hemsida får man detta resultat. 10 debatt artiklar, av vilket flera handlar om andra frågor. Sökning på bidrag ger 287 resultat i kategorin debatt. Skatter ger 326.
De senaste åren har dessa beslut fattats av vår riksdag.
FRA lagen
Ipred Lagen
datalagringsdirektivet
fortsatt krig i Afghanistan
EUs grundlag (Lissabon fördraget)
arbetskraftsinvandring
Miljarder i skattepengar har getts till finansbolag
Vad har alla dessa beslut gemensamt?
Vilka frågor skrivs då oändliga spaltmeter med debatt om? Den svenska debatten domineras av frågor som om någon skatt ska höjas en procent hit eller dit, hur många dagar man får vara sjuk och andra icke frågor. Om dessa frågor kan man bygga politiska kampanjer, dessa frågor får diskuteras. Dock har de en sak gemensamt. De påverkar inte eliten. Med andra ord kan man säga att man får debattera vad man vill i detta land. Så länge frågan inte rör de globala jättarna. Det som verkligen får varningsklockorna att ringa är att media, politiker och finansvärlden har ett så tätt samarbete. Det är som om de tillhörde samma organisation.
De senaste åren har dessa beslut fattats av vår riksdag.
FRA lagen
Ipred Lagen
datalagringsdirektivet
fortsatt krig i Afghanistan
EUs grundlag (Lissabon fördraget)
arbetskraftsinvandring
Miljarder i skattepengar har getts till finansbolag
Vad har alla dessa beslut gemensamt?
- De gynnar utländska giganter som USA, EU och skivbolag.
- De begränsar vår frihet.
- De har drivits igenom utan att media velat debattera frågan.
- De gynnar knappast medelsvensson.
- Media och riksdag har haft ett mycket tätt samarbete gällande dessa frågor. Journalisterna kritiserar inte politikerna. Deras jobb är att bara presentera det som är nödvändigt i deras yrke. Ingen debatt får komma till tals i finrummen.
Vilka frågor skrivs då oändliga spaltmeter med debatt om? Den svenska debatten domineras av frågor som om någon skatt ska höjas en procent hit eller dit, hur många dagar man får vara sjuk och andra icke frågor. Om dessa frågor kan man bygga politiska kampanjer, dessa frågor får diskuteras. Dock har de en sak gemensamt. De påverkar inte eliten. Med andra ord kan man säga att man får debattera vad man vill i detta land. Så länge frågan inte rör de globala jättarna. Det som verkligen får varningsklockorna att ringa är att media, politiker och finansvärlden har ett så tätt samarbete. Det är som om de tillhörde samma organisation.
premiepensionssystemet, den smartaste uppfinningen sen räntan.
Man brukar säga att ränta på ränta effekten är den starkaste kraften i Universum. Detta är inte helt sant. Det är ränta på ränta effekten med hävstång som är den starkaste kraften i universum. Ta någon annans förmögenhet investera få ränta på pengarna och ta en del av vinsterna. Jag har länge funderat på vad som driver finanseliten. Det är ganska tydligt att det inte är pengar. En person som äger mer än 100 000 000 kr behöver inte mer pengar. Det är makt som driver dem. Som Mayer Rothschild sa, ge mig kontroll över ett lands finanser så bryr jag mig inte vem som skriver hennes lagar. Det är makt som driver finanseliten.
Bankirerna har inte som mål att äga alla pengar, de har som mål att kontrollera alla pengar.
Premiepensionssystemet fungerar på det sättet att alla investerar 2,5 % av sin lön i olika fonder. Notera att man inte får investera pengarna själv. De måste placeras av experter. Premiepensionssystemet ger otroligt mycket makt åt förvaltarna. Det är fondförvaltarna som styr de företag som fonden investerar i. Med andra ord så kan ett fåtal personer få kontroll över 2,5% av allas inkomster, de köper företag för pengarna och använda vinsterna för att köpa fler företag. Till råge på allt tar de ut en avgift som ofta ligger på en procent av det insatta beloppet. Med andra ord så kontrollerar de snart en stor del av vår ekonomi. Är du anställd inom näringsliv så jobbar du sannolikt för en fondförvaltare.
Argumenten för premiepensionssystemet:
Hela befolkningen skulle få ta del av vinster som skapas av ränta på ränta effekten. Är det verkligen troligt att hela Sveriges befolkning ska bli rik igenom spekulation? var ska dessa pengar komma ifrån?
Det är demokratiskt. Alla ska äga en del av bolagen. Pensionsfonderna kommer bli så stora att arbetarna snart äger företagen. Detta argument är främst riktat mot vänstern. Idén verkar nästan syndikalistiskt. Tyvärr så är det utformat så att det är förbjudet att direkt äga sina investeringar. Man måste överlåta sina pengar till proffs som ska ta hand om dem tills man är 65. Återigen så ser man ett klassiskt argument från eliten. Folket är för dumt för att sköta sig självt. Ni kan inte placera era pengar, låt oss ta hand om era pengar. Dock låter det som en snäll kommunist pratar när de själva förklarar.
Vad ska då göras?
Folk bör kontrollera sina egna pengar. Vi behöver inte proffs som ska ta hand om våra pengar. Vi kan sköta oss själva. idén om att hela svenska folket kan spekulera sig rikt är en myt. Folk bör spara, köpa guld och skog som de sen kan sälja när de är gamla. Historiskt sätt så har varje generation tagit hand om sina äldre och försörjt dem. Banden mellan generationerna har inte bara ekonomiska fördelar. Ett pensionssystem som bygger på familjen stärker banden mellan generationerna och är bra för barnafödandet.
Bankirerna har inte som mål att äga alla pengar, de har som mål att kontrollera alla pengar.
Premiepensionssystemet fungerar på det sättet att alla investerar 2,5 % av sin lön i olika fonder. Notera att man inte får investera pengarna själv. De måste placeras av experter. Premiepensionssystemet ger otroligt mycket makt åt förvaltarna. Det är fondförvaltarna som styr de företag som fonden investerar i. Med andra ord så kan ett fåtal personer få kontroll över 2,5% av allas inkomster, de köper företag för pengarna och använda vinsterna för att köpa fler företag. Till råge på allt tar de ut en avgift som ofta ligger på en procent av det insatta beloppet. Med andra ord så kontrollerar de snart en stor del av vår ekonomi. Är du anställd inom näringsliv så jobbar du sannolikt för en fondförvaltare.
Argumenten för premiepensionssystemet:
Hela befolkningen skulle få ta del av vinster som skapas av ränta på ränta effekten. Är det verkligen troligt att hela Sveriges befolkning ska bli rik igenom spekulation? var ska dessa pengar komma ifrån?
Det är demokratiskt. Alla ska äga en del av bolagen. Pensionsfonderna kommer bli så stora att arbetarna snart äger företagen. Detta argument är främst riktat mot vänstern. Idén verkar nästan syndikalistiskt. Tyvärr så är det utformat så att det är förbjudet att direkt äga sina investeringar. Man måste överlåta sina pengar till proffs som ska ta hand om dem tills man är 65. Återigen så ser man ett klassiskt argument från eliten. Folket är för dumt för att sköta sig självt. Ni kan inte placera era pengar, låt oss ta hand om era pengar. Dock låter det som en snäll kommunist pratar när de själva förklarar.
Vad ska då göras?
Folk bör kontrollera sina egna pengar. Vi behöver inte proffs som ska ta hand om våra pengar. Vi kan sköta oss själva. idén om att hela svenska folket kan spekulera sig rikt är en myt. Folk bör spara, köpa guld och skog som de sen kan sälja när de är gamla. Historiskt sätt så har varje generation tagit hand om sina äldre och försörjt dem. Banden mellan generationerna har inte bara ekonomiska fördelar. Ett pensionssystem som bygger på familjen stärker banden mellan generationerna och är bra för barnafödandet.
La Libre Parole
La Libre Parole var en fransk tidning som publicerades mellan 1892 och 1924. Tidningens eldsjäl och grundare var den kända nationalisten Édoard Drumont. Tidningen hade som profil att granska eliten och bevaka folkets intresse gentemot sionister och kapitalisters intressen. Denna blogg har som idé att skapa en modern, svensk blogg med samma mål i samma anda.
Den ideologi som bloggen företräder kan vara svår för en del att förstå sig på. Inte för att min ideologi är komplicerad, utan för att den avviker från det moderna ideologiska spektrat. Jag är motståndare till stora organisationer med mycket makt. Låt folket styra sig själva och sköta sig själva. Jag tror att människan av natur är traditionalistisk. Alla samhällen har alltid haft en religion, familjer och en stark kultur. Det är bara när stora internationella organisationer började få makt och inflytande som famijen, lokalsamhället och kulturen började förlora sin roll. Jag kan beskrivas som en anarkist med en helt annan syn på människans natur.
Den ideologi som bloggen företräder kan vara svår för en del att förstå sig på. Inte för att min ideologi är komplicerad, utan för att den avviker från det moderna ideologiska spektrat. Jag är motståndare till stora organisationer med mycket makt. Låt folket styra sig själva och sköta sig själva. Jag tror att människan av natur är traditionalistisk. Alla samhällen har alltid haft en religion, familjer och en stark kultur. Det är bara när stora internationella organisationer började få makt och inflytande som famijen, lokalsamhället och kulturen började förlora sin roll. Jag kan beskrivas som en anarkist med en helt annan syn på människans natur.
