Socialdemokratin är bakbunden
Socialdemokratin är i kris. Den socialdemokratiska rörelsen har haft problem under en längre period. Borta är glansdagarna med hundratusentals medlemmar och 50% valresultat. Varför har det blivit så här? Vissa har skyllt på inkompetent ledarskap. Detta är knappast en trolig förklaring till att en stor folkrörelse skulle dö ut. Det finns en mycket enklare lösning, en som är mindre politisk korrekt.
Socialdemokratin som rörelse har sina rötter i 1800 talets industrisamhälle, ett samhälle präglat av roffarkapitalism med mycket dåliga arbetsvillkor. Arbetarna började organisera sig fackligt och politiskt för att bli en motvikt mot kapitalet. Frågorna som den ursprungliga socialdemokraterna kämpade för var jordnära och frågor som en stor många arbetare höll med om och ansåg viktiga.
Att kämpa för arbetares rättigheter fungerade i den ekonomin som fanns på 1800 talet. Ekonomin var oftast mycket mer lokal. Det fanns en begränsad mängd arbetare. När arbetarna var organiserade som en enhet kunde de sätta press på arbetsgivarna, ty gick de i strejk så var fabriken stängd. Företagen hade inget val, de var tvungna att ge bättre arbetsvillkor. I åren efter andra världskriget rådde det brist på arbetare. Det betyder att arbetarna hade övertaget. Arbetarna kan skriva villkoren och företagen måste acceptera, annars stängs de ner.
Företagen tyckte givetvis inte om detta system. De ville ha en obegränsad mängd arbetare så att arbetarna skulle slåss om jobben, istället för att företagen skulle slåss om arbetarna. Så länge som det finns fler arbetare än arbeten så kan företagen skriva anställningsvillkoren, arbetarna blir arbetslösa om de inte accepterar och det finns alltid någon jordlös bonde i tredjevärlden som motvilligt kan acceptera jobbet. Det här var början till den moderna globaliseringen och mångkulturen. Givetvis kunde eliten inte säga detta till arbetarna, istället försvarade man politiken med moraliska argument som att vi hjälper ett par tusen av världens miljarder fattiga igenom att ta hit dem.
Detta ledde till stora problem för Socialdemokratin. När de skulle kräva bättre arbetsvillkor så drog företagen till Kina. De blev en tandlös tiger. Eftersom de var tvungna att ha en politik så började de intressera sig för andra vänster frågor som Bögar, bidrag till invandrare och diverse socialliberal smörja som den genomsnittliga IF metallarbetaren inte bryr sig om.
Hur ser då framtiden ut för socialdemokratin? Det finns tre alternativ, antingen kräver de en global regering där den kamp som togs på nationell nivå på början 1900 talet ska tas på en global nivå. De kan också kräva att svenska arbetare ska skyddas. De kan sätta stopp för globaliseringen och mångkulturen. Det tredje och trovärdigaste alternativet är att de fortsätter på det nuvarande spåret och att den socialdemokratiska rörelsen fortsätter att rinna ut i sanden.
Socialdemokratin som rörelse har sina rötter i 1800 talets industrisamhälle, ett samhälle präglat av roffarkapitalism med mycket dåliga arbetsvillkor. Arbetarna började organisera sig fackligt och politiskt för att bli en motvikt mot kapitalet. Frågorna som den ursprungliga socialdemokraterna kämpade för var jordnära och frågor som en stor många arbetare höll med om och ansåg viktiga.
Att kämpa för arbetares rättigheter fungerade i den ekonomin som fanns på 1800 talet. Ekonomin var oftast mycket mer lokal. Det fanns en begränsad mängd arbetare. När arbetarna var organiserade som en enhet kunde de sätta press på arbetsgivarna, ty gick de i strejk så var fabriken stängd. Företagen hade inget val, de var tvungna att ge bättre arbetsvillkor. I åren efter andra världskriget rådde det brist på arbetare. Det betyder att arbetarna hade övertaget. Arbetarna kan skriva villkoren och företagen måste acceptera, annars stängs de ner.
Företagen tyckte givetvis inte om detta system. De ville ha en obegränsad mängd arbetare så att arbetarna skulle slåss om jobben, istället för att företagen skulle slåss om arbetarna. Så länge som det finns fler arbetare än arbeten så kan företagen skriva anställningsvillkoren, arbetarna blir arbetslösa om de inte accepterar och det finns alltid någon jordlös bonde i tredjevärlden som motvilligt kan acceptera jobbet. Det här var början till den moderna globaliseringen och mångkulturen. Givetvis kunde eliten inte säga detta till arbetarna, istället försvarade man politiken med moraliska argument som att vi hjälper ett par tusen av världens miljarder fattiga igenom att ta hit dem.
Detta ledde till stora problem för Socialdemokratin. När de skulle kräva bättre arbetsvillkor så drog företagen till Kina. De blev en tandlös tiger. Eftersom de var tvungna att ha en politik så började de intressera sig för andra vänster frågor som Bögar, bidrag till invandrare och diverse socialliberal smörja som den genomsnittliga IF metallarbetaren inte bryr sig om.
Hur ser då framtiden ut för socialdemokratin? Det finns tre alternativ, antingen kräver de en global regering där den kamp som togs på nationell nivå på början 1900 talet ska tas på en global nivå. De kan också kräva att svenska arbetare ska skyddas. De kan sätta stopp för globaliseringen och mångkulturen. Det tredje och trovärdigaste alternativet är att de fortsätter på det nuvarande spåret och att den socialdemokratiska rörelsen fortsätter att rinna ut i sanden.
Kommentarer
Trackback
