Finanskrisens mentala påverkan
Det pratas väldigt mycket om hur finanskrisen påverkar oss materiellt. Hela krisen verkar kunna mätas i siffror. Det som jag har funderat på väldigt mycket är hur finanskrisen har påverkat vår syn på saker och ting. Vissa händelser kan ha minimal materiell påverkan men göra en enorm skillnad på vår syn på världen. Ett bra exempel på detta är 9/11. Den materiella skadan är knappt mätbar ur ett globalt perspektiv. Trotts detta var 9/11 en av de saker som påverkade de följande årtiondet mest.
En finanskris som denna kommer otvivelaktigt att påverka människor och företags sätt att uppfatta världen omkring oss. Hur mänskors åsikter har förändrats de senaste åren har i princip inte diskuterats i offentligheten, vilket är ett tecken på att förändringen inte är till gagn för eliten. Detta samspelar bra med att nationella partier har gått starkt framåt i flera val sedan 2008. Detta beror till stor del på att de senaste årens ekonomiska problem till stora delar beror på system fel, inte konjunktursvängningar.
Det som jag tror kan påverka världen mer än något annat som har hänt de senaste åren är konceptet to big to fail. Sen Lehman brothers gick i konkurs har vi hört to big to fail alldeles för många gånger. Idén att vissa organisationer inte kan gå i konkurs är mycket farlig. Förut innebar konkurs undergång. En president eller företagsledare som tvingades skriva på en konkursansökan hängde ofta sig själv. Hela organisationen gick under. Skräcken att vara den som kommer få sitt land eller ett anrikt företag att gå under tvingade ledarna att vara försiktiga och se till att alltid ha bra finanser. Idag är inte skräcken på samma nivå. Konkurs betyder miljarder i bidrag från staten eller en global stabilitetsfond.
Det hela är som att lära en spelberoende person att han inte kan gå i konkurs. Det hela är ganska logiskt. Det är hemskt att tvinga sin spelberoende släkting i konkurs. Men att ge sina släktingar räntefria lån varje gång de behöver pengar är ingen bra lösning. Man ska inte hjälpa personen hålla uppe sin dröm. Det är bättre att personens ekonomi braka samman och se till att personen hamnar på en anstalt för folk med beroende problem. Ger man ett lån till någon med spelberoende kan man ta för givet att personen kommer att be om ett till lån i framtiden.
Nu när bankerna vet att de inte kan gå i konkurs hur ser då framtidden ut? Med stor sannolikhet kommer de spela ännu mer. Att ta stora risker, tjäna miljarder i ett par år och sedan gå i konkurs har aldrig varit så här attraktivt förut. Konceptet to big to fail kan mycket väl skapa en till finanskris.
En finanskris som denna kommer otvivelaktigt att påverka människor och företags sätt att uppfatta världen omkring oss. Hur mänskors åsikter har förändrats de senaste åren har i princip inte diskuterats i offentligheten, vilket är ett tecken på att förändringen inte är till gagn för eliten. Detta samspelar bra med att nationella partier har gått starkt framåt i flera val sedan 2008. Detta beror till stor del på att de senaste årens ekonomiska problem till stora delar beror på system fel, inte konjunktursvängningar.
Det som jag tror kan påverka världen mer än något annat som har hänt de senaste åren är konceptet to big to fail. Sen Lehman brothers gick i konkurs har vi hört to big to fail alldeles för många gånger. Idén att vissa organisationer inte kan gå i konkurs är mycket farlig. Förut innebar konkurs undergång. En president eller företagsledare som tvingades skriva på en konkursansökan hängde ofta sig själv. Hela organisationen gick under. Skräcken att vara den som kommer få sitt land eller ett anrikt företag att gå under tvingade ledarna att vara försiktiga och se till att alltid ha bra finanser. Idag är inte skräcken på samma nivå. Konkurs betyder miljarder i bidrag från staten eller en global stabilitetsfond.
Det hela är som att lära en spelberoende person att han inte kan gå i konkurs. Det hela är ganska logiskt. Det är hemskt att tvinga sin spelberoende släkting i konkurs. Men att ge sina släktingar räntefria lån varje gång de behöver pengar är ingen bra lösning. Man ska inte hjälpa personen hålla uppe sin dröm. Det är bättre att personens ekonomi braka samman och se till att personen hamnar på en anstalt för folk med beroende problem. Ger man ett lån till någon med spelberoende kan man ta för givet att personen kommer att be om ett till lån i framtiden.
Nu när bankerna vet att de inte kan gå i konkurs hur ser då framtidden ut? Med stor sannolikhet kommer de spela ännu mer. Att ta stora risker, tjäna miljarder i ett par år och sedan gå i konkurs har aldrig varit så här attraktivt förut. Konceptet to big to fail kan mycket väl skapa en till finanskris.
Kommentarer
Trackback
